Gabriella Lavecchia om den kommande avtalsrörelsen

Inflationen når just nu nivåer som en hel generation inte ens upplevt. Riksbanken höjer räntorna i någon form av desperat försök få kontroll på prisökningarna. Energi- och drivmedelspriserna når rekordnivåer och ”smygflation” börjar bli ett etablerat uttryck, det vill säga att företag passar på att höja priser även om det egentligen inte är motiverat. Vi går med andra ord mot mörka tider med minskad köpkraft för den enskilde och där många människor kommer att få det tufft att klara sin privata ekonomi. Risken är dessutom uppenbar att ökad arbetslöshet blir en konsekvens.

LO-förbunden ska inom en snar framtid besluta om vilka krav som ska ställas i avtalsrörelsen och förbunden har olika utgångspunkter. Hur ser Seko på den kommande avtalsrörelsen?

Krav och ansvar

– Mot bakgrund av den ekonomiska situationen är det naturligt att många löntagare nu ställer krav på sina fackliga organisationer att leverera löneökningar som kompenserar för den minskande köpkraften, säger Sekos ordförande Gabriella Lavecchia. Det är fullt förståeligt och ett rimligt krav från alla de anställda som håller igång Sverige, varje dag, året om.

Gabriella betonar att läget på arbetsmarknaden är komplicerat och att Seko givetvis har ett ansvar att inte bidra till att förvärra den samhällsekonomiska situationen

– Men samtidigt kan det inte alltid vara våra medlemmar som ska ta ansvar för att exempelvis inflationen inte ökar mer än nödvändigt. Sekos medlemmar ser till att samhället inte stannar, det borde även visa sig i lönekuvertet.

Svenskt Näringsliv

Gabriella påminner om att Sekos medlemmar faktiskt avstod löneökningar under pandemin.

– Det sved ordentligt i våra medlemmars plånböcker men det fanns en acceptans för att läget var extraordinärt. Det finns gränser för hur mycket ansvar som kan utkrävas av arbetare samtidigt som näringslivets toppar hela tiden hittar sätt att höja sina egna löner utanför ramarna.

– Jag har aldrig hört företrädare från näringslivets organisationer vara kritiska mot att en börs-VD:s lön höjs med 10 procent samtidigt som de anställda ska nöja sig med två. Den signal som skickas till våra medlemmar är att det finns hur stora plånböcker som helst att ösa ur när det gäller löneökningar till högavlönade chefer, men när lågavlönade arbetare kräver lite extra, då är det ett hot mot hela samhällsekonomin. Det finns en del i övrigt att önska hos Svenskt Näringsliv och deras medlemsorganisationer.

Inflation

- Det finns såklart poänger i att hävda att reallöneökningar är svåra att nå i ett läge där inflationen når nivåer uppemot 10 procent. Det är få som vill tillbaka till det läge som var på 1980-talet där extremt höga nominella löneökningar helt åts upp av den inflation som bland annat skapades av dessa. Men läget just nu är dock ett helt annat. Det är knappast höga löneökningar som ligger bakom inflationen.

Gabriella är medveten om att fackföreningsrörelsen inte fullt ut kan kräva löneökningar som kompenserar för den höga inflationen. Även om målet alltid är att reallönerna ska öka över tid så kommer det bli svårt att nå kommande år.

Löneutrymmet

Gabriella betonar att vi det kommande året, med rådande inflationsnivåer, inte kan kräva eller förvänta oss att Sekos medlemmar ska få reallöneökningar. I skrivande stund skulle det innebära löneökningar på kanske nio procent, vilket inte är realistiskt.

– Men det som är rimligt är att hela löneutrymmet tas ut. Utgångspunkten för löneökningar är ju inflationsmålet på två procent. Men också hur mycket vinst företagen gör påverkar ju vilket löneutrymme som finns. Vi kan konstatera att många svenska företag går bra nu samtidigt som det råder brist på arbetskraft.  Det talar alltså för högre nivåer än bara inflationsmål plus produktivitetsökning.

– Jag inser att avtalskrav för att fullt ut kompensera för ett extremt inflationsläge riskerar att slå tillbaka. Men å andra sidan vore det direkt oansvarigt att inte ta ut hela löneutrymmet. Det finns trots allt ett samhällsintresse av att arbetstagare har en köpkraft så att företagen har någon att sälja sina produkter till. Minskad köpkraft leder otvivelaktigt till en negativ spiral med arbetslöshet och en fördjupad lågkonjunktur som konsekvens.

Nu kommer LO att ha en diskussion som ska landa i vilka avtalskrav de 14 facken förhoppningsvis gemensamt ska ställa.

– Vi har olika utgångspunkter och förutsättningarna ser lite olika ut inom våra organisationsområden. Vi i Seko kommer göra vad vi kan för att vi denna gång tar ut hela utrymmet, avslutar Gabriella.