För att webbplatsen ska fungera bra för dig och för att samla in statistik som hjälper oss att förbättra den, använder vi kakor.
Läs mer om hur vi hanterar kakor

SEKO, länk till startsidan
En uniformsklädd arm på ett bord. Fingrarna rör vid skärmen på en telefon.

Medlemsinformation vecka 5

Om ledighet vid familjeangelägenhet och om hur det ekonomiska toppskiktets löner rusar ifrån vanliga människors.

Vad gäller angående ledighet i samband med dödsfall, begravning eller liknande?

Vi får ibland frågor om vad som gäller kring den typ av ledighet som brukar kallas fam.ang, vilket står för familjeangelägenhet. Vårt kollektivavtal säger att man har rätt till ledighet med lön för erforderlig tid i samband med dödsfall, begravning, bouppteckning eller arvskifte inom familjen eller den närmsta släktkretsen. Ledigheten får maximalt uppgå till 7 dagar per kalenderår.

En fråga vi ofta får är vilka släktrelationer som ger rätt till ledighet. Avtalet reglerar inte detta i detalj. Detta för att det ser väldigt olika ut för olika individer. För vissa kan en faster vara den närmaste släkting man har medan andra kan ha en faster man aldrig har träffat. Det skulle vara olyckligt om vi detaljreglerade detta och därmed riskerade att utesluta medlemmar från möjligheten att kunna vara närvarande i dessa tunga stunder. 

Ibland tolkas detta som att man har rätt till 7 dagar per automatik om detta inträffar men det beror på omständigheterna. Om det inte finns några större reseavstånd inblandat så är den vanliga tolkningen att man får ledigt en dag i samband med dödsfallet, en dag vid begravningen och en dag vid bouppteckning eller arvskifte. Dessa dagar kan sedan utökas om det behövs för resor till och från exempelvis begravningen.

Det kan naturligtvis ofta vara så att ett dödsfall kan påverka en så mycket att man inte är kapabel att arbeta. Denna form av ledighet är inte till för att fylla ett sådant behov. Mår man så dåligt till följd av en sådan händelse bör man vara sjukskriven. 

Maktelitens löner fortsätter att dra ifrån

LO undersöker årligen hur inkomsterna för makteliten förhåller sig till vanliga människors. Det är anmärkningsvärt hur detta har utvecklats över tid. År 1950 tjänade en VD i de största bolagen motsvarande 26, 1 industriarbetarlöner. Efter en period av svensk politik som dominerades av reformer som ökade jämlikheten och utökade välfärdssamhället, var nivån vid 1980 den lägsta någonsin. Då hade samma grupp en lön som motsvarade 9,1 industriarbetarlöner.

Sedan dess har utvecklingen gått brant åt ett annat håll. Nu tjänar en topp-VD lika mycket som 77 industriarbetare och det är den största skillnaden någonsin. Det motsvarar 84,4 genomsnittliga löner för en lastbilschaufför. Skillnaderna är helt enkelt svindlande. Seko Posten förespråkar inte någon helt platt lönestruktur. Vi tycker att det är rimligt att det finns vissa löneskillnader, medlemmarna brukar tycka det i våra enkäter inför avtalsrörelserna. Men vi tycker också att det är på sin plats med en bredare diskussion i samhället om hur stora skillnader som är rimliga. Vi är i alla fall säkra i vår uppfattning om att dagens skillnader inte är det. 

Här kan du läsa rapporten i sin helhet.

Ladda ner pdf för utskrift

Publicerad: 29 januari 2026