Save Our Post!

I århundraden har postväsendet i Europa varit en vital del av det som får samhällen att fungera. Från att ha varit det enda sättet att kommunicera med nära och kära som bor en bit bort, till att vara garanten för stat och myndigheter att kunna nå samtliga medborgare. Under pandemin såg vi också att en postal infrastruktur är helt nödvändigt för att samhället ska kunna fortsätta att fungera och nu är leveranser från E-handeln en förutsättning för att hela landet ska kunna leva.

Så ser det ut överallt i Europa och på samma sätt utmanas detta system överallt genom fallande brevvolymer som försvårar möjligheterna för alla postföretag inom unionen. Det kan vara lätt för både politiker och privatpersoner att se postservice som något förlegat. Något som lätt kan ersättas med gigarbetare och digitala postlådor. Vi menar att det inte är så enkelt.

När en infrastruktur är borta så är den borta. Det går inte att snabbt bygga upp en postservice som kan nå hela landet om den en gång har skrotats. De senaste åren har visat oss att det är en dålig idé. Pandemin visade behovet tydligt. Men den senaste tiden har också tvingat oss att tänka på säkerhetsläget i världen och konstatera att vi nog inte är immuna från direkt eller indirekt inblandning i konflikter. Även attacker mot IT-system eller elförsörjning synliggör behovet av att en postal infrastruktur behålls. Detta förvärras av de klimatförändringar som pågår där långvariga torrperioder och extremväder gör elförsörjningen mer utsatt för påfrestningar, som vi bland annat såg i Spanien för ungefär ett år sedan.

Vi är naturligtvis medvetna om att en sådan struktur idag inte innebär att det behöver finnas beredskap för att dela ut brev och paket i hela landet, två gånger om dagen, sju dagar i veckan. Men diskussionen behöver föras om vilken nivå som är nödvändig att behålla. När EU nu diskuterar ett nytt postdirektiv är det tydligt för oss att postföretagen inom unionen vill en enda sak. Avreglera. Vi vet att det kommer att leda längre på den inslagna vägen, med en till slut helt försvunnen kapacitet att fylla den samhällsfunktion som postservicen faktiskt fortfarande har. Det kommer även att leda till att utnyttjandet av arbetskraft fortsätter, där gigföretagen expanderar. Rimliga arbetsvillkor och kollektivavtal måste finnas för samtliga anställda, inte bara i Sverige.

Vi behöver en service som utgår från sitt samhällsuppdrag. Vi behöver ett samhällsuppdrag som också innefattar paketleveranser. Vi behöver rädda vår post.

Detta är de sju krav UNI riktar mot lagstiftarna.

1. Modernisera samhällsuppdraget, avveckla det inte. Det finns ett fortsatt behov för en fungerande postservice. Riv inte ner något som sedan blir svårt att bygga upp igen.
2. Utöka samhällsuppdraget till att även inkludera paketleveranser. Att vara garanterad leveranser av exempelvis mediciner bör vara en rättighet även för dem som bor utanför områden som bedöms som lönsamma för paketleveranser.
3. Rättvis finansiering där alla operatörer, även de som bara finns i tätbebyggda och lönsamma områden, bidrar till att upprätthålla samhällsuppdraget.
4. Reglera fram en rättvis marknad. Konkurrens på postmarknaden ska ske på lika villkor, utan villkorsdumpning.
5. En postmarknad med social och miljömässig hållbarhet. Alla anställda måste ha rätt till kollektivavtal och facklig organisering. Alla aktörer måste tvingas ta kollektivt ansvar för att omställningen mot gröna leveranser fortsätter.
6. Skydda kunden genom att skydda den anställdes rättigheter. Kapplöpningen mot botten med dumpade villkor leder till mer stress, felaktiga leveranser eller borttappade försändelser. Trygghet för anställda möjliggör en service med kvalitet.
7. Förenkla samarbete inom EU. Utveckla standarder för att underlätta skickande och mottagande genom harmoniserade system för exempel tull och paketspårning.

Skriv under uppropet här!