Valles krönika april
I höstas drog Metoo-rörelsen igång. Vi fick ta del av en mängd upprop från tusentals kvinnor inom arbetaryrkena. Kvinna efter kvinna delade med sig av sina erfarenheter av kränkande särbehandling och sexuella trakasserier.
Den utsatthet som många av våra medlemmar lever under synliggjordes och krav på förändring framfördes. Tystnadskulturen bröts för att många vågade säga ifrån. Samtidigt och tillsammans. Men det finns fortfarande många som inte vill berätta av rädsla för att bli av med sina jobb. När den tidigare borgerliga regeringen införde anställningsformen allmän visstid var vi många som varnade för att det skulle leda till ökad otrygghet på arbetsplatserna. Vi menade att tystnaden skulle öka, färre skulle våga säga ifrån. Tyvärr fick vi rätt.
LOs jämställdhetsbarometer konstaterar att anställda med otrygga anställningar oftare än andra utsätts för sexuella trakasserier. I min värld är det inte särskilt förvånade, men nog så allvarligt. Arbetsgivaren sitter på hela makten över den visstidsanställde eller för den delen för den timanställde. Om du som visstidsanställd börjar ställa krav, framföra synpunkter eller berättar hur din chef trakasserat dig sexuellt så är det väldigt enkelt för arbetsgivaren att betrakta dig som jobbig och obekväm. När visstidsanställningen är på väg att löpa ut så blir det lätt för arbetsgivaren att ta den enkla vägen. "Tack för din tid hos oss, tyvärr har vi inte mer jobb åt dig". Otrygga anställningar skapar tystnad och rädsla. Vi vill skapa ett öppet klimat och trygghet. Därför måste bland annat anställningsformen allmän visstid skrotas.
Under vecka 16 genomför vi Sekos medlemsvecka över hela landet. Vi ska ut och lyssna, men också ta samtalet kring medlemskap med dem som ännu inte är våra medlemmar. Ta gärna kontakt med din klubb eller sektion och fråga vilka planer de har för denna vecka.