Starka parter
Den svenska modellen 2.0 handlar om att skapa starka parter på arbetsmarknaden, såväl på arbetsgivarsidan som på fackföreningssidan.
Svenska fackföreningar är bland de starkaste i världen. Starka fackföreningar innebär att de avtal och överenskommelser vi tecknar med arbetsgivarna, verkligen gäller alla.
Starka fackföreningar har också kraft att hålla ihop arbetsmarknaden med fungerande och bra kollektivavtal, men det är också viktigt med starka arbetsgivarorganisationer. Om alla företag är med i sina intresseorganisationer så blir det svårare för de företag som försöker smita förbi reglerna och bara gynna sig själva.
Med starka parter kan förhandlingar om löner, arbetsmiljö och trygghet bli något som alla får ta del av. Sverige är ett land där förhandlingar och avtal varit vägen, framför arbetsmarknadskonflikter. Skakar vi hand om ett avtal eller en uppgörelse så gäller den. Det är och har varit bra för Sverige.
Vi vill att det ska vara så även i fortsättningen. Men den nuvarande regeringens strategi med att försvaga parterna gör arbetsmarknaden mindre stabil. Det skadar på sikt alla.
2008-04-30
Anders
Håller med om att det är bra med starka fackföreningar, som ser till att kollektivavtalen följs. Synd bara att detta inte gäller inom telebranchen. På bla Relacom så klarar facket inte att se till så att de centrala avtalen följs, utan istället så dumpar man de centrala avtalen för "egna" och sämre avtal, nu senast restidsersättningen, och ofta klarar man inte av att se till att de egna lokala avtalen följs, tex bonus vid höga volymer, serviceavtalet mm. Ynkligt tycker jag, och undrar varför jag ska fortsätta vara medlem???
2008-05-29
Martin
Det finns ingen poäng med att vara stor om vi ändå inte gör något. Fackföreningsrörelsen, liksom vår husreligion socialdemokratin, saknar ju helt visioner som går längre än försiktiga dagskrav. Vi måste börja prata om vart vi vill hellre än hur stora vi är. Jag tror inte bara att organisationsgraden sjunker på grund av borgerlig politik utan också för att fackföreningsrörelsen börjar bli en mätt serviceorganisation helt utan visioner.
