Jannes krönika april 2017

Det är med blandade känslor jag skriver den här krönikan, som är den sista som Sekos förbundsordförande. Jag kommer att lämna över till nya krafter vid Sekos kongress i april.

Jag tillträdde som förbundets ordförande 2002, en tid då vi på allvar började märka effekterna av avregleringen och privatiseringarna som tog fart under det borgerliga styret. Många av våra medlemsgrupper drabbades hårt, tiotusentals jobb försvann eller omvandlades, "outsourcing" blev ett modeord, anställningarna blev allt otryggare och arbetsmiljön blev sämre.

Det var en turbulent tid och vi i Seko ägnade mycket kraft och energi åt att förhindra företagens hänsynslösa vinstjakt. Vi drev tidigt kampanjer mot avregleringarna och myntade uttrycket "reglera avregleringen". Jag är övertygad om att vi har bidragit till att bromsa delar av denna utveckling.

Vi har lyckats stärka våra centrala avtal och sett till att medlemmarna fått en reallöneutveckling, och bibehållit värdena i våra kollektivavtal. Många försök har gjorts att urholka och förminska vikten av det som är vårt kännetecken, nämligen starka kollektivavtal.
Visst, det har genom åren varit många hårda ord med såväl motparter som politiker och ministrar. Det har i vissa perioder varit tufft att driva opinionsbildning och ställa sig högst upp på barrikaden. Men ett av de viktigaste uppdrag vi har är att sätta medlemmarnas frågor på dagordningen.

Tiden i Sekos förbundsledning har varit väldigt givande och stimulerande. Samtidigt som det känns lite annorlunda att avsluta detta kapitel i mitt liv, vet jag att styrkan i Seko finns kvar och att den styrkan sitter i alla er därute. Jag vill tacka er alla som varit med mig på denna resa under dessa år. Vi ses på barrikaderna!